Jag vet inte varför.

14 Aug

Har varit i Mae Sot halva tiden nu.

Sitter i skolsalen. Hettan idag är helt galen. Luften står totalt stilla. Även om jag ligger ner, helt stilla, med fläkten riktad rakt mot mig så rinner svetten. Det påminner mig om tidigare år i RCA (Centralafrikanska Republiken). Jag njuter på ett sjukt sätt av nostalgin men skulle för hälsans önska att få behålla min vätska. Några av nattens timar har spenderats springandes mellan säng och toa. Nu återhämtar jag mig med vätskeersättning och minns ett gott råd om att papaya är bra för magen. Låter den saftiga orangea frukten slinka ner i magen. Värken jag kände i kroppen igår påminde mig mest om malaria. Jag tänkte att det kanske var denguefebern som hade slagit till. Så idag känns det som en lättnad att det tycks ha varit en hederlig tömning som kroppen behövde.

Ett tappert försök att prata om mitt liv här. Inser att jag inte har gjort det. Men det är så svårt. Att berätta om det vardagliga. Vad ska jag säga? Jag äter, undervisar, äter, tränar, sover. Träffar nya människor som delar med sig av sina berättelser.

Jag vill skaffa mig min egna helhetsbild av situationen för Burmeserna här och inne i Burma. Men än så länge är det svårt att få ihop. Kanske beror det på att ingen är egentligen helt säker på något. Eller så är det bara jag som tycker det verkar alldeles för otroligt på något vis. Jag känner mig lite som en skamfläck ibland. Jag ska åka härifrån om 2 veckor. Men lycka till med kampen. Hoppas du överlever. Hoppas din familj klarar sig undan. Hoppas du en vacker dag kommer ha rätten att bo i ditt land. Att leva med din familj. Att se på nyheter i ditt land. Att gå och fika med vänner. Jag måste hem till Sverige. Jag kan inte stanna. Jag saknar min säng.

Jag är inte bitter över att vara här. Jag hoppas verkligen att något av det jag säger och gör när jag är här leder till något gott. Att jag kan inspirera på ett bra sätt. Det var ju därför jag åkte hit. För att jag tror på det här. För att jag så gärna vill göra Något.

Advertisements

2 Responses to “Jag vet inte varför.”

  1. ingrid August 14, 2011 at 10:24 am #

    det påminner ganska mycket om vad jag har känt och känner i Indien. det är en väldigt kluven situation för man hoppas att det man gör kan hjälpa någon eller iaf vara viktigt för någon annan så att det inte bara resulterar i att man själv fick en spännande upplevelse. samtidigt ska det bli så himla skönt att komma hem och jag har aldrig längtat mer efter en höst i hela mitt liv. jag tror man får ta det goda med det dåliga och inse att det ger en kluvna känslor, vi kan inte förändra hela världen men vi kan iaf göra vårat bästa för att bidra till att göra världen till en bättre plats för dom människor vi möter och för oss själva.

    “be the change you wish to see in the world” – Ghandi

    massa massa kramar!
    ingrid

    • britalundkvist August 14, 2011 at 11:32 am #

      Tack Ingrid! Du är så himla fin! Ska blir kul och intressant att prata med dig när vi är hemma båda två.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: